Vår relation till teet går ännu längre bak i tiden än för kaffe, ca 3000 år. Teets ursprung sträcker sig från provinsen Yunnan i sydvästra Kina, till provinsen Assam i nordöstra Indien, samt till gränserna kring Laos och Thailand. I dessa trakter kan tebuskens eleganta elliptiska teblad utvecklas väl. De vackra gröna bladen med sin nästan läderaktiga textur accentueras av den späda vita blomman. När man vandrar runt på ett teplantage är tebuskarna lite drygt en meter, men busken kan bli betydligt högre om de får växa vilt och ej styrs av människans hand. Teets botaniska namn är Camellia sinensis och det gavs av självaste Carl von Linné.
De så eleganta vita teerna, de gröna smöriga teerna med sin eleganta umami-karaktär, eller ett oolong med en frisk och gentil mineralton. Alla dessa kan framställas från samma blad, beroende på hur den så kallade oxideringen utförs. Oxidering innebär att tebladen reagerar med syre. (Smaken beror också på vilken varietet av teplantan som används, olika varieteter lyftar fram olika smaker.) Det finns teer över hela spektrat, från 0 – 100 % oxidation. Det är viktigt att poängtera att det inte är frågan om spontan oxidering utan att de sker under mycket kontrollerade former. Något förenklat kan man säga att grönt inte är oxiderat alls, vitt är naturligt oxiderat ( 7-8 %), de olika oolongerna sträcker sig mellan ca 10-80 % oxidering och svart är ca 100 % oxiderat.
Tyvärr är det inte så enkelt att det enbart är mängden oxidering som avgör tekaraktären, men det har en central roll. Att tillverka ett te är ett gediget hantverk, från det att man plockar de bästa bladen, till det att tesmästaren anser teet vara färdigt för bryggning. Då har temästaren tagit hänsyn till faktorer som torkning, rullning och upphettning. Det är ytterligare delar som är viktiga för teets slutgiltiga karaktär.
Låt oss se lite närmre på de olika teerna.
SVART - Detta är vi mest bekanta med på morgonkvisten i form av olika frukostblandningar. De är kända för att vara ganska rejäla i sin smakkaraktär. Man bör inte missa att testa på de mer förnäma svarta teerna så som Darjeeling och Yunnan Gold.
VITT - Denna typ är känd för sin exklusivitet och elegans. Många gånger plockar man bara toppskotten, även kallat pekoe, så som för det kinesiska teet Bai Hao Yin Zhen. Till denna typ av te tar man de ännu outslagna knopparna från tebusken. De är uppskatt-ade för sina rika elegans och komplexitet.
GRÖNT - Detta är nog det mest underskattade teet, många tycker inte om det för att de brygger det på fel sätt. Tyvärr förknippas ofta grönt te med en tråkig bitter och trött gräsig karaktär, men det kan bjuda på så mycket mer: smörighet, toner av umami och fyllighet. T.ex. ett klassiskt Long Jing eller en nyskördad japansk sencha.
OOLONG - Detta sätter temästarens färdigheter på prov. Oolong är känt för sin mycket komplexa tillverkningsprocess. Ett lättare oxiderad oolong ger eleganta mineraliga toner, medan en längre oxidation ger ett mörkare oolong som präglas av en något större kropp och många gånger fruktiga inslag.
