Det finns ett före och ett efter en resa till ursprung sade mina kollegor. ”När du besökt kaffeodlingar och mött människorna som jobbar och lever där blir ingenting sig likt längre. Du får en helt annan syn på det vi håller på med.” Ja, jo, säkert… tänkte jag och tog dem kanske inte på fullt allvar. Nu vet jag vad de menade. Och jag vet att de hade rätt. Mitt liv EFTER har nu pågått i snart tre månader.
TILLSAMMANS MED DE TVÅ ROSTMÄSTARNA
Joel och Filip och vår kollega Ville från Finland gjorde jag den långa resan till Brasilien i slutet av maj. Sömndruckna klev vi ut från flygplatsen och raka vägen in i en taxi som tog oss till FAFs huvudkontor i Sao Paulo. Där togs vi emot med öppna armar, bjöds på en kopp magiskt gott kaffe och delade gemensamma minnen när vi kikade på bilder och gamla J&N-påsar med FAFs kaffe. Redan när jag klev in genom dörren i denna otroligt snyggt och personligt inredda före detta fabrikslokal kände jag att detta är på riktigt, här vill man något mer med sitt kaffe. Det ska inte bara VARA gott, det ska också GÖRA gott – lång tid efter att vi som lever nu plockat vårt sista kaffebär.
UPP I BERGEN
bar det av med vår fantastiska guide Gabi bakom ratten. Ju fler mil vi avverkade desto avlägsnare blev staden och desto mer tornade berg och grönska upp sig. Efter några timmar i den fyrhjulsdrivna bilen, vilket vi senare skulle förstå var en förutsättning, nådde vi FAFs gård – Fazena Ambiental Fortaleza. Beskriva med ett ord? Wow. Gamla charmiga stenhus, växtlighet och träd, fågelsång, kaffebär på tork, hästar och trevliga människor som på olika sätt jobbade på gården.
Det var den eftermiddagen jag för första gången i livet åt kaffebär, plockade direkt från trädet. Sött, gott och overkligt.
Vi var fyra, Gabbi var en och ytterligare tre ville visa oss runt och för att få plats fick vi helt enkelt sitta på flaket och studsa. Och det kändes helt rätt i den miljön, är det någon gång man ska sitta på flak är det på krokiga, skumpiga vägar omgivna av bananträd, kaffeträd, högt gräs, blommor vi är vana att köpa styckvis i blomsteraffären, kossor, eucalyptus och milsvid utsikt över gröna, sammetsmjuka kullar. När dagen var slut, en dag som kändes lång som en evighet, var jag tvungen att nypa mig i armen innan jag kröp ner i sängen i det vackert kolonialstilsinredda rummet i, sa’ god natt till geckoödlan på väggen och släckte lampan.
CELSO OCH GERTRUDE PÅ GÅRDEN SÍTIO BOA VISTA
på berget Serra dos Ciganos i Caconde tog emot vid första stoppet på vår endagsturné runt till olika kaffebönder. Med stora leenden, nystrukna skjortor och framdukad fika välkomnade de oss till sitt hus och sitt kaffe men det vi, just då, var mest tagna av var utsikten och läget. Obeskrivligt vackert. Stolt visade de upp kaffepåsar från Johan & Nyström med sina bönor i, påsar jämngamla med deras nu vuxne son Denner som var på gång att ta över gården med sin nybildade familj. Snart var vi mer tagna av den värme och gästfrihet familjen visade än den milsvida utsikten över växtlighet och berg i oändlighet.
NÄR NYCKELPIGORNA FÖRSVINNER
är det dags att inse allvaret – det betyder att jorden och det som lever på och av den inte mår bra just där. Valdir och Daniela, en bit bort från Celso och Gertrude, tog det på allvar och kan nu - tack vare ett organiskt och hållbart sätt att driva sin verksamhet - se nyckelpigorna flyga igen. Spillningen från grisarna omvandlar de till metangas, solceller ger den energi de behöver och ett vattenfiltreringssystem gör att de kan använda vattnet på ett effektivt sätt. Gården kan verkligen stoltsera med sitt namn Joaninha, nyckelpiga på portugisiska.
KAFFEODLINGAR ÄR OFTA EN FAMILJEVERKSAMHET
som sprids i samma takt som familjen gör det – Gertrud och Valdir är syskon och deras bror Ivan driver, tillsammans med sin fru Rose, den tredje gården vi besökte. Till skillnad från de andra två gårdarna köper de även in kaffebär, från omkring 20 mindre bönder, som de sedan hanterar och levererar till FAF. Det här sättet att samla ihop och samordna gör det möjligt för alla, oavsett storlek, att odla bra kaffe och få rätt betalt för det.
Lika exalterade vi var över att få träffa dem verkade dottern Maria var över att ha oss där – hon busade och skrattade med Joel från det att vi kom tills det att vi vinkade hej då, även när vi satt i deras kök och fikade (har väl aldrig mött så generösa människor, alla öppnade upp sina hem och bjöd på kaffe och hembakt).
MED EN UTSIKT SOM TOG ANDAN UR OSS
spenderade vi den tidiga kvällen vid FAF’s “center of excellence” i Mogiana-regionen där João Hamilton och Juliana ansvarar för Serra dos Ciganos tvättstation. Deras varma välkomnande och visning av anläggningen var ingen överraskning, vi hade blivit bortskämda med så mycket vänlighet och generositet hela dagen, men vad vi inte visste var att familjerna vi besökt under dagen hade samlats där tillsammans med andra kaffeodlare. Vi välkomnades med ett… ja, jag vill nog kalla det J&N-konstverk gjort av kaffebär, godsaker och idel glada människor i alla åldrar från några månader till stolta mor- och farföräldrar. Även om vi inte var huvudanledningen till denna fest, vårt besök sammanföll med att den nya koppningsbyggnaden på en magisk utsiktsplats just stod färdig och skulle invigas, så kände jag en enorm tacksamhet och ödmjukhet inför deras ansträngningar och entusiasm. Så mycket kärlek! Att dessuotm se mina kollegor rostmästarna koppa kaffe här, av bästa kvalitet, på plats i Brasilien, omgiven av dessa riktiga kaffeproffs och med en utsikt man bara kan drömma om – det var fint. Jättefint. Minst sagt. Och syskonen Gertrud, Valdir och Ivan ville förstås vems kaffe deras nya svenska vänner tyckte var bäst!
ÄVEN DE SISTA DAGARNA
gick i de vänliga människornas och kaffeinspirationens tecken. Hos Vitor Nicolau, Samuel och Matheus på Fazenda da Tulha fick vi dessutom förstå att hundarna visst det orkar springa glatt skällande bredvid pick-upen långa sträckor uppför i värmen utan att råka haman under hjulen… Och hos Roberto på Morro Azul fick vi se och uppleva sockerrör, obeskrivligt gott att tugga på! Vi stod på behörigt avstånd när Roberto högg ner rören åt oss, medan han helt oberört berättade att skallerormarna tycker om att hålla till just där. Lika glatt visade han sitt destilleri (en parallell verksamhet till kaffeodlingen) och bjöd på ett glas av sin egen Cachaça som också blev en perfekt ta-med-sig-hem-present.
På vägen tillbaka till Sao Paulo stannade vi till hos Rafael och Jessica i Sertaozinho-region, i distriktet Minas Gerais, där de levde på sin fina kaffegård med tre barn. Trots, eller tack vare?, språkförbistringar och kulturella olikheter blev den en eftermiddag med många skratt. Nej, de vet inte vem Arja Saijonmaa är och nej, de gillade inte snus!
Senare på kvällen, när vi sagt hej och TACK! till vår reseledare, tolk och nya vän Gabi, satt vi fyra kollegor på en restaurang i Sao Paulo och försökte smälta och förstå allt vi varit med om. Några få dagar som gett oss så oerhört mycket upplevelser, lärdom, intryck, möten och skratt.
Och vi var alla överens om att hela resan genomsyrats av kärlek, engagemang, generositet och en övertygelse om att bra kaffe är möjligt. Och viktigt.
ATT TILLHÖRA EFTER-GÄNGET
innebär för mig stora känslor som ödmjukhet, tacksamhet, beundran och insikt. Alla de människor vi träffat, alla de som vi köper kaffe av, gör något mer än att producera kaffe – de kämpar för att moder jord ska återhämta sig. De jobbar hårt för att motverka klimatkriser och en förstörd, utarmad planet. De sliter för att förverkliga en dröm om att lämna efter sig planeten i ett bättre skick än när de fick den. Deras verktyg för att göra detta är kaffe och det minsta jag kan göra för att bidra till bättre är att sprida ordet och kunskapen om att bra kaffe, till rätt pris, hjälper till att rädda världen.
Lisa Blomberg, Marknadschef på Johan & Nyström
