Av Catrine Gyllensten på Johan & Nyström
Jag har skrivit om kaffeproducenter i många år och valt fler bilder på kaffeträd än jag kan räkna. Ändå var det först när jag satt i köket hemma hos Ivan och Rose dos Santos, med kaffe och kaka på bordet, som jag riktigt förstod vad jag hade försökt berätta om. I början av oktober 2026 fick jag följa med mina kollegor Emil och Jonas till FAF i Brasilien, tillsammans med våra kunder Peder Smith och Mattias Pilblad från Bockholmengruppen. Tre fulla dagar, och en sista morgon innan hemresan, gav mig betydligt mer att berätta om när vi kom hem.
Vi har köpt kaffe genom FAFCoffees sedan 2010, så både gården och många av producenterna runt omkring var redan välbekanta namn för mig. Nu skulle jag få komma dit själv, till Fazenda Ambiental Fortaleza utanför Mococa i delstaten São Paulo. Här har Marcos Croce och Silvia Barretto utvecklat familjens gård tillsammans, och deras son Felipe ansvarar numera för kaffeodlingarna. Silvia tar hand om det övriga jordbruket och oss som kommer på besök, medan Marcos gärna visar runt och berättar om visionen och tankarna bakom alltihop. Läs mer om FAF och vårt samarbete här.
Dag 1: När en bild av en gård blir ganska mycket större
Det första jag behövde förstå var avstånden. Efter en lång resa till São Paulo väntade flera timmar i bil, och när vi äntligen kom till FAF-skylten var det fortfarande fyra kilometer ned till själva gården. Allt det där hörde också till FAF, med skog, sluttningar och byggnader som låg mycket längre ifrån varandra än jag hade föreställt mig.
Väl framme blev vi varmt välkomnade med en otroligt god lunch, medan några apor dök upp vid matplatsen och jag upptäckte hästar precis utanför mitt fönster. Det hjälpte såklart till att göra ett redan väldigt fint första intryck ännu lite bättre.
Peder, Jonas, Gabi, Mattias, Silvia, Emil, Caesar & Catrine
På eftermiddagen gick vi runt med Marcos Croce, som gärna låter ett samtal röra sig mellan kaffe, filosofi och hur världen skulle kunna fungera. Vi följde honom genom en hästhage och upp i skogen till ett försök där de hade spridit ut kaffebönor för att se vad som kunde växa bland allt det andra. Där stod kaffeträd mellan buskar och större träd, ganska långt från de prydliga kafferader vi annars brukar se på bild.
|
|
Marcos, Jonas, Peder, Mattias & Emil
Dag 2: Kaffe i kubik och möten med människor
Nästa morgon tog Felipe Croce med oss till sina kaffelotter. Det han arbetar med kallas agroforestry, eller skogsjordbruk, där kaffet växer tillsammans med andra träd och växter. De ger skugga och vindskydd, och det som beskärs läggs tillbaka på marken och bidrar med näring. Felipe pratade om att odla i kubik, eftersom rötterna och livet under marken är lika viktiga som trädkronorna ovanför kaffet och raderna vi går mellan.
Han pratade också om abundância, ungefär överflöd på portugisiska. Det är ett senare skede där odlingen hunnit bygga upp bördig jord och en större mångfald av växter. Där trivs kaffet, förklarade Felipe, med näring, liv i marken och rätt mängd ljus. För att komma dit behöver träden planteras och beskäras med en tanke på hur allt ska växa tillsammans över tid.
Felipe visar sina kaffeodlingar
Det kändes långt från en färdig mall för hur kaffe ska odlas, och just därför var det intressant att få va där. Felipe provar, justerar och delar det han lär sig med andra producenter. Samma nyfikenhet följde med till koppningsbordet, där Elen Silva hade rostat proverna och förberett kaffe från olika delar av nätverket.
På eftermiddagen åkte vi längs ordentligt leriga vägar upp mot Serra dos Ciganos. Först hem till Ivan och Rose, där vi fick slå oss ned i köket tillsammans med familjen. Jag har försökt hitta fina ord för värmen i de här relationerna många gånger, men väl där behövde jag mest va med och dricka kaffe.
Mattias, Peder, Ivan, Rose, deras dotter, Emil, Jonas & Catrine
Sedan fortsatte vi upp till João Hamiltons processstation, där hans familj och vänner väntade. Vi hade med oss hans kaffe, som vi rostade till vår Farmers-serie i somras, och en tröja som jag ganska spontant hade satt hans namn på inför Nordic Coffee Fest i Göteborg. Att nu få ge den till honom själv, efter att vi gått runt med hans namn på våra kläder i Sverige, gjorde det där lilla designbeslutet väldigt mycket mer på riktigt.
Från communityt Serra dos Ciganos köper vi mycket kaffe, bland annat till Bold Statement, Bobolink och kaffet vi rostar till Arket. Vi köper också mikrolotter från både João och Ivan, så deras arbete är redan en välbekant del av vår vardag på rosteriet. Nu fick jag lära känna lite mer av livet runt det.
Dag 3: Ytterligare några steg före rosteriet
Tredje dagen åkte vi till Ibitiúra de Minas i grannstaten Minas Gerais. Här, i regionen Sul de Minas, finns både APPRAF och producenterna vi skulle besöka. APPRAF är en förening för småbrukare och familjejordbrukare som bland annat stöttar kaffeproducenter. Vi åt lunch hemma hos Rose och hennes man Leandro, och under dagens bilresor fanns det kaffeodlingar nästan vart vi än tittade.
|
|
Efter lunchen startade de också sin ”hulling machine” och vi fick se hur den sorterar och skalar bort fruktköttet från torkade kaffebär tills de gröna bönorna kom ut. Det rasslade, skakade och dammade på ett sätt som är svårt att få fram i en stillbild. Det är lätt att börja berättelsen vid säckarna med råkaffe som kommer till rosteriet, men då har ju så mycket arbete redan hänt.
Tillbaka på FAF fanns också allt det som händer runt kaffet: Silvias jordbruk, maten vi fick äta och sex olika sorters avokado som gör att de kan plocka färsk under olika delar av året. Som någon som brukar köpa ett trepack och hoppas att åtminstone en ska va okej hade jag ganska lätt att uppskatta den vardagen.
Hemma på rosteriet igen
Jag kom hem med betydligt fler bilder än jag nog kommer att kunna använda och några kaffebönor från Ivan och hans dotter, som jag redan planterat i växthuset på rosteriet. Med hem följde också en sten från en treårig flicka hos João, som pratade så glatt med mig att jag till slut vart tvungen att lära mig säga ”eu não falo português”. Jag pratar inte portugisiska, alltså.
Framför allt kom jag hem med lite mer förståelse för människorna vars kaffe vi arbetar med varje dag. Nästa gång jag väljer den där bilden på Ivan kommer jag också att minnas hur det var att sitta i hans kök.
Tack Marcos & Silvia, Felipe & Julia, Gabi, Elen och alla underbara människor vi träffade på vår resa. Jag hoppas vi ses snart igen!
