FÖLJ MED PÅ EN RESA TILL KAFFETS URSPRUNG

Etiopien producerar världens kanske godaste kaffe, men har också problem med korruption och snårig byråkrati. Oskar Garberg, som jobbar med Johan & Nyströms hemsida, berättar tillsammans med Jimmy Palm och Lars Pilengrim om sina upplevelser i Etiopien – och jakten på kaffe som är gott i alla led.

Oskar Garberg: »Innan jag började arbeta med kaffe intresserade jag mig mest för vin. Jag fascinerades av dryckens historia och ville ta reda på allt: var en flaska kom ifrån, vem som producerat den, hur vinet odlats, hur jorden brukats, hur druvorna processats. När jag också fastnade för kaffe och fick anställning som barista började jag se på kaffet på samma sätt. Jag ville veta allt om ett kaffes ursprung, kunna spåra var och hur det odlats, vilka som arbetat med det och under vilka villkor de gjort det. Samma kunskap och intresse genomsyrar också Johan & Nyström. Vi vill ha gott kaffe på alla sätt: kaffebär som odlats med omsorg för både natur och människor, som processas till ett kaffe med fantastiska smaker. Ursprunget och historien är allt, och dem vill vi att vi och våra kunder ska ha stenkoll på.

Finns det en sanning om ursprung i kaffevärlden är det denna: allt härstammar från Etiopien. Det är där arabicaplantan, som vi odlar runt om i världen i dag, fortfarande växer vilt i skogen. Det är där man en gång började doppa kaffebönorna i vatten och dricka som te, och på 1200-talet rostade för att skapa den dryck vi i dag känner som kaffe.

Människan har tagit kaffeplantan till Brasilien, Centralamerika och Indonesien i jakt på de bästa jordmånerna, den ultimata höjdnivån och det perfekta klimatet. Men allt det finns redan i Etiopien. Därför kommer flera av de sorter jag tycker är de allra bästa jag druckit från Etiopien, och kaffeodlare runt om på jorden gör allt för att efterlikna landets stil och smak. På pappret skulle man som specialkaffehandlare därför vilja arbeta enbart med etiopiska odlare. Men det är tyvärr en omöjlighet. Ingenstans i världen är potentialen för att göra perfekt kaffe så stor. Men ingenstans är den heller så outnyttjad.

SPINDELNÄT AV BYRÅKRATI

Etiopien och dess kaffeindustri är ett snårigt spindelnät av byråkrati, dålig infrastruktur och korruption som gör somliga girigbukar rika och lämnar den stora majoriteten – de som arbetar på kaffeodlingarna – fattiga. Den etiopiska regeringen har centraliserat kaffeförsäljningen till en råvarubörs. Där blandas allt kaffe som odlats i landet och säljs sedan utan att man vet på vilken eller vilka gårdar som bönorna odlats.

För oss på Johan & Nyström, som söker långsiktiga relationer med kaffebönder och vill kunna spåra det kaffe vi köper ner till minsta odlingslott, har det därför varit extra svårt att arbeta med etiopiska producenter. Få jobbar långsiktigt och har ens en tanke på arbetsvillkor, ekologi och kvalitet. Och trots att kaffeodling och kaffedrickande är djupt rotade i hela den etiopiska kulturen, står landet inte för mer än några ynka procent av kaffet på världsmarknaden.

Men det finns de som hittat revor i det etiopiska spindelnätet. Ekologiska eller Fairtrademärkta kooperativ får sälja sitt kaffe utan att det blandas ihop med andras, och kan alltså uppnå den transparens vi vill ha. Likadant är det med de få kaffeodlare som äger sin egen mark och har egna tork- och tvättstationer. De kan beviljas exportlicenser och få sköta hela försäljningen på egen hand.

10  TIMMAR OM DAGEN I BIL

För några år sedan var Jimmy Palm, en av våra säljare, Lars Pilengrim, som köper in vårt kaffe och ständigt reser i Johan & Nyströms tjänst, och jag i Etiopien på jakt efter de som ställer sig utanför systemet. Det var min första resa till landet, och inför avresan gick entusiasmen nästan att ta på. Jag skulle få besöka kaffets vagga! 

Det första som slog mig när vi landade i huvudstaden Addis Abeba var höjdskillnaden. Vi blev alla svimfärdiga. Det är egentligen ett gott tecken: när man reser till kaffeodlingar är man van att klättra upp på hög höjd, eftersom högvuxet kaffe alltid är det bästa. Men Etiopien ligger naturligt redan flera tusen meter över havet.

Vi såg alla omedelbart vilken betydelse kaffet har i landet. Många andra länder som producerar kaffe säljer det mesta av sin produktion utomlands, men överallt i Addis Abeba stoltserade man med etiopiskt kaffe – till och med på den etiopiska motsvarigheten till Starbucks. 

Vi träffade vår kontakt på plats, leverantören Meno, och satte oss i en bil tillsammans med honom. Jag hade blivit förvarnad av medarbetare som varit i Etiopien tidigare: eftersom landet är så enormt och avstånden mellan kaffeodlingarna är så långa, skulle jag räkna med minst 10 timmar om dagen i bilen. 

Chauffören hade en enda CD-skiva som han lät gå om och om igen i skivspelaren tills det kändes som om hjärtat dunkade i etiopisk takt. Vi åkte på oändliga grusvägar genom varierande landskap, och överallt längs vägarna hälsade människor på oss när vi swishade förbi genom att ropa: ›Yo, yo, yo!‹ Utanför bilfönstret såg vi ibland enorma asfaltsvägbyggen som bara löpte i en enda riktning: från öst till väst. Kina har investerat miljardtals kronor i landet för att utvinna naturresurser i landet och bygger vägar för att kunna transportera sina fynd, men de struntar i att bygga ut vägnätet i några andra riktningar än de som tjänar deras intressen. När vi närmade oss den första kaffeodlingen vi skulle besöka, styrde chauffören in bilen på en lerig väg som tycktes helt oframkomlig. Och mycket riktigt: efter någon minut hade vi fastnat. Däcken spann bara djupare och djupare i den ljusbruna leran. Det tog flera timmar och krävde bärgning av en traktor innan vi kom loss. Det hade hunnit bli beckmörkt när vi kom fram och vi såg inget annat än ett svagt sken från de små husen där de som arbetar på gården bor.

Så fort vi kom innanför dörren blev vi bjudna på kaffe, och det blev än tydligare hur viktigt kaffet är i Etiopien. Hela processen kring att göra en kopp kaffe liknar en japansk teceremoni; ett intrikat schema av saker som ska göras i rätt ordning och på rätt sätt. Kaffet rostades på stora järnfat innan det kokades i lerkärl över öppen eld och varsamt hälldes upp i koppar. Det kändes nästan religiöst. Men när jag drack det fick jag kämpa mot spottreflexen. Kaffet smakade som en kallsup: i botten på koppen såg jag minst två teskedar salt simma omkring, vilket man använder i Etiopien för att krydda drycken. Natten var kort, kall och fuktig och när vi vaknade i gryningen kunde vi för första gången se hur det egentligen såg ut på gården. ›Det ser ut som Narnia!‹, ropade Jimmy. Runt oss såg vi bara vidsträckt, lummig djungel och en smal jordväg som slingrade sig genom landskapet. ›Eller Jurassic Park‹, sade jag. På alla andra odlingar av ekologiskt specialkaffe som jag besökt gör ägarna sitt bästa för att skapa ett mångsidigt växtliv. Här fanns allt naturligt. Kaffeträden växte vilt, skyddade mot solens strålar av de större trädens lövverk. Det surrade av djur- och insektsliv. Jag har aldrig sett något liknande.

PENGARNA NÅR INTE FRAM

Under en dryg vecka fortsatte vi att kryssa fram över det enorma etiopiska landskapet mellan olika gårdar. Chauffören fortsatte att spela sin CD-skiva. Under de svettiga timmarna i bilen pratade Jimmy, Lars och jag om allt vi såg.

›Folk betalar mer för etiopiskt kaffe än för något annat specialkaffe‹, sade Lars en dag. ›Fastän det är det billigaste kaffet att producera. Och ändå lever människor i fattigdom.‹

›Någonstans sitter en storpamp och håvar in pengarna‹, sade Jimmy.

Vi delade alla en sorts kollektiv skamkänsla över att vara tre välbeställda svenskar som skjutsades runt landet, med ägodelar som kostade mer än vad människor i landet kunde tjäna ihop under en livstid. Även när vi besökte kooperativ, vars själva grundtanke är att alla medlemmar ska dela lika på inkomsterna, såg vi att pengarna inte alltid nådde fram.  

TESFAYE BEKELE

Mot resans slut nådde vi området Shakiso och kaffeodlingen Welena Plantation. Dess ägare Tesfaye Bekele är en av dem som kunnat kringgå regeringens system, eftersom han äger både gården och sin egen tork- och tvättstation. Vi hade kommit i kontakt med honom några år tidigare, med hjälp av vår etiopiske exportör, och nyss upprättat ett Direct Trade-samarbete med honom. Det innebär att vi betalar ett betydligt högre pris till honom än vad vi skulle göra på Etiopiens råvarubörs – för att skapa en långsiktig relation.

När vi körde in i byn stod hundratals barn och väntade på oss. Medan vi skumpade fram klappade de i takt och sjöng – arrangerat för att tacka oss för att pengarna vi betalat för kaffet bidragit till att de kunnat bygga en ny skola i trakten. Lars, Jimmy och jag delade en blick av skam. De stora skillnaderna i välfärd mellan Etiopien och hemma i Sverige gjorde sig under resan hela tiden påminda, och trots att vi visste att vi som kafferosteri gjort gott för området kände vi alla en kollektiv skuldkänsla.

Barnen sträckte ut sina händer och vår guide Meno förklarade att de ville ha blyertspennor. ›Om vi bara vetat det på förhand hade jag tagit med mig tusentals‹, tänkte jag för mig själv. Meno stack åt oss några stycken som vi fick ge bort. Vi visste knappt vad vi skulle göra, tänka eller känna.

Tesfaye Bekele själv är en på samma gång propert och färgglatt klädd man. Öppen, vänlig och frågvis. Han är utbildad agronom och har bara arbetat med kaffeodling i några få år, men vi märkte direkt att det Tesfaye saknar av kaffeerfarenhet kompenserar han med kunskap och passion för själva odlingen.

Han berättade om området där gårdarna låg och hur det härjat en gigantisk skogsbrand där för femton år sedan som ödelagt alla odlingar. Efteråt hade människor börjat odla majs och den lokala grödan teff. Eftersom ingen av grödorna behövde skugga hade människor börjat hugga ner de träd som överlevt branden. Tesfaye arbetade då för den etiopiska regeringens avdelning för naturtillgångar, och såg hur den naturliga faunan försvann i allt snabbare takt. Han föreslog att odlarna istället skulle plantera kaffeträd, som skulle trivas med de skuggträd som fortfarande fanns kvar. Hans förslag möttes med skepsis, och Tesfaye köpte istället fem hektar av marken för att plantera kaffet.

HÅLLBART OMRÅDE

Efter fem år, berättade han, hade hans idé till slut slagit rot i samhället, och kaffeodlingen omfattar nu 500 hektar. Hans främsta mål är att göra området miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart. För att nå dit är relationer som den med Johan & Nyström jätteviktiga, förklarade han. Welena Plantation kan kringgå fällorna och se till att pengarna stannar i lokalsamhället, och investeras i sådant som den nybyggda skolan. 

Under en rundtur på odlingen såg vi de moderna tork- och tvättstationerna som byggts upp, där kaffet processades. Träden som Tesfaye Bekele lyckats behålla kastade skyddande skuggor över de färgglada kaffebären. Allt var ekologiskt certifierat, och kändes otroligt naturligt. Det gick inte se några spår av de majs- och teffodlingar som en gång hotade ta över området.

Så fick vi också smaka Welena Plantations kaffe. Det var typiskt etiopiskt: blommigt och lätt, nästan teliknande, med toner av citrus. Lars, Jimmy och jag hade smakat kaffet förut, men det var väldigt speciellt att få dricka det på gården där det produceras, i landet varifrån allt kaffe härstammar. Vi tittade på varandra: det var helt enkelt otroligt gott.

Efteråt konstaterade Lars: ›Etiopien är ett svårt land att tränga in i. Men när man väl lyckas, då kan man verkligen hitta guldkorn.‹ Jag kunde bara hålla med. Det gick faktiskt att hitta kaffe som var gott – i alla led.

Favoriter
99 kr

Johan & Nyström har haft nöjet att få servera det fantastiska kaffet Sumatra Gayo till gästerna på Nobelbanketten under 2012-2016. Kaffet är fairtrade- och ekologiskt certifierat.
Fairtrade garanterar att denna produkt är handlad i enighet med internationella Fairtrade-kriterier.

Sumatra Gayo är känt för sina mustiga aromer av kryddor, örter och färska fikon. Kaffet är påfallande fylligt, välbalanserat och har en mild mjukhet i avslutning. Vi köper detta fairtrademärkta och ekologiskt certifierade kaffe från kooperativet Koptan Gayo Megah Bersiri i Aceh-provinsen på Sumatras allra nordligaste spets.

Läs mer

Fri frakt vid köp av tre valfria påsar.

Få dina varor först - betala sen. 


Resedagbok -

Brasilien -Ett ekologiskt paradis

Kaffeindustrin orsakar många miljöproblem, som torka, spridning av gifter och monokultur. Johan Damgaard, en av Johan & Nyströms grundare, reste tillsammans med Lars Pilengrim till gården FAF i Brasilien för att visa våra kunder att kaffeodling också kan vara något annat: ett äkta, ekologiskt paradis.

Följ med oss

Resedagbok -

Sumtra Gayo -spårbarhet, små mängder och hög kvalitet?

Att besöka ett land som specialkaffehandlare är något helt annat än att besöka det som turist. Lars Pilengrim, som köper in allt vårt kaffe, sade någon gång till mig: ›Att resa med kaffet är att få se vardagen.

Följ med oss

Resedagbok -

El Salvador -Gott kaffe på riktigt

Det finns många fler aspekter än smak att ta i beaktning för vad som faktiskt gör ett gott kaffe. Det handlar ju inte bara om vad du har i koppen, utan vad som hänt med kaffet på vägen dit. Hur behandlas naturen där kaffet odlas?

Följ med oss

Johan & Nyström

Johan & Nyström är en fantastisk kaffefamilj som förändrar liv genom vår kafferevolution. En kopp i taget. Viktigast för oss är människorna, produkterna och detaljerna. Det är inte ett jobb. Det är en livsstil och en passion.